Ögon känsliga för stjärnor.

Författare: Marie Rådbo

En bok om rymden. Bonniers, 2008.

En av våra kvinnliga astronomer skriver personligt, kunnigt, lättsamt, intresseväckande och pedagogiskt lättillgängligt om sin egen bakgrund och väg till astronomin, sina egna erfarenheter och om astronomiska fenomen. Att inte bara äga kunskap utan också kunna förmedla den är inte alla förunnat, lyckligtvis besitter Marie Rådbo denna sällsynta kombination. Liksom tidigare den alltför tidigt bortgångne astronomen och humanisten Peter Nilson framhåller Marie Rådbo detta att allt som finns nu har tidigare eoners stjärnor och novor att tacka för sin existens: "Stjärnor föds, lever och dör, och det ska vi tacka vår lyckliga stjärna för. Om inte, hade vare sig jorden eller vi existerat, för jorden ingår i detta gigantiska kosmiska kretslopp. Och vi! Var och en av oss är resultatet av tusen och åter tusen exploderade stjärnor. (…) Det går inte att bygga jordliknande planeter med enbart väte och helium. Det behövs ytterligare råmaterial till både berg, hav och skogar. Och till oss! Jordens byggstenar var en gång stjärnmateria, precis som vi. Människan består framför allt av stjärnstoft eller – för den som föredrar det mer krassa synsättet – kärnavfall. Men är inte ordet stjärnstoft mer tilltalande ? En trött måndagsmorgon föredrar i alla fall jag att vara lysande stjärnstoft framför avfall."

Och vem gör inte det? Men denna smått poetiska kunskap ger också oerhörda perspektiv på vår tillvaro. Generationer av stjärnor har fötts, levt och förgått och gjort vår existens möjlig!

Ett särskilt grepp är det när hon gör sina tankeexperiment, där hon ändrar en enda förutsättning när det gäller Jorden – det kan vara avståndet till solen, gravitationen, storleken, eller något annat. Därefter följer hon upp vad denna förändring får för konsekvenser för planetens klimat och för livets eventuella utveckling. Att en enda skillnad kan betyda så mycket!

Intressant var det också att i förbigående få veta att våra vikingatida förfäder förknippade stjärnbilden Orion med gudinnan Friggs spinnrock eller slända och att Karlavagnen var Tors vagn. Och för mig var det en överraskning att Holsts symfoni Planeterna kompletterats av andra kompositörer.

Att Marie Rådbo var den som med sitt förslag låg bakom att vår sagodrottning Astrid Lindgren hedrades med en alldeles egen krater på Venus – den 110 km vida Lindgren Patera ska hon också hedras för.

Vi är många som är tacksamma över det felaktiga rykte om de lätta astronomitentorna som en gång ledde Marie Rådbo till denna gren av naturvetenskapen.

Betyg: 4 stjärnor

Stefan