Värdpar: Anders & Gunnel
Böckerna höll en genomsnittlig god standard denna träff. Allteftersom recensionerna kommer in länkas de till detta inlägg. Det märks dock att det finns annat att göra över julen än att läsa böcker eftersom att flera böcker inte var utlästa och vi med spänning får hålla oss till tåls inför slutbetyg och omdömen.
Ann-katrin
Inte ens det förflutna av Anna Jansson
4 raukar
Lättläst, behåller spänningen till slutet. Hittills den bästa av boken av denna författare.
Ann-Beth
Hundraåringen av Jonas Jonasson
4 elefanter
Recenserad tidigare i bokcirkeln, dock utan recension på bloggen så vi ser ivrigt fram emot Ann-Beths inlägg.
Håkan
Underbara dagar framför oss av Henrik Berggren
En biografi över Olof Palme
Läsvärd så här långt, Håkan hade inte avslutat boken till denna träff.
Gunnel
Mord i Havanna av Jan Mårtensson
4 Cigarrer
Bra skriven. Inte så blodig. En feel good-deckare.
Anders
Årstafruns dolda dagböcker av Kristan Ekero Eriksson
Ocensurerat. Anders var inte klar med boken till denna träff så vi väntar ivrigt på hans recension och slutbetyg.
Sussi
Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman
Biografi om hennes mamma, intressant nog att fortsätta läsa.
Claes
Nils Holgerssons underabara resa genom Sverige
4 gäss
"Den är underbar, med ett njutbart språk".
Stefan
Illusionen om Gud av Richard Dawkins
5 illusioner Välskriven, välgrundad. Övertygar ingen eftersom att det handlar om tro.
Denna bok utlöste en lång diskussion om bibeln kontra evolutionen.
Camilla
Den glöma trädgården av Kate Norton
5 labyrinter
Välskriven. Lätt att lägga ifrån sig tack vare det "dassvilliga" upplägget. Ett bra och tillfredsställande slut.
Under diskussionerna kom några tips på andra läsvärda böcker upp:
Bibeln & arkeologerna av Hans Furuhagen
Dinosauriejägarna av Hans Furuhagen
Svenskarna och deras hövdingar av Heidenstam
Recensionerna kommer att poppa upp på bloggen allteftersom, eller hur bokgänget?
Nästa träff blir den 6 mars hos Ann-Beth.
onsdag 9 februari 2011
söndag 6 februari 2011
Johann Wolfgang von Goethe: Faust, del 1
Faust är dramat om den evige sökaren, men också om kampen mellan gott och ont, mellan medmänsklighet och egoism. Inspirerad av Folkoperans uppsättning av Gounods operaversion av Goethes verk letade jag fram Faust ur mina hyllor, Forums pocketversion som jag en gång i tiden inköpte för det (nu) facila priset av 15 kronor per del. Där återfann jag också en hel del som saknades i operaversionen, inte minst svaret på frågan vad som var pudelns kärna, men också Mefistofeles klassiska svar på Fausts fråga, vem han är: "Del av den kraft vars lott är: alltid vilja ont och alltid verka gott".
Del 1 börjar med att Gud och Djävulen (Mefistofeles) slår vad om Fausts själ, Guds gode tjänare som dock redan börjat ägna sig åt allsköns magi och försök att framkalla andar och därefter får vi se hur Mefistofeles nalkas Faust och lockar honom på villovägar. Där finns den klassiska dryckesscenen och uppgörelsen i miniatyr i Auerbachs ölkällare i Leipzig, som för övrigt ska finnas på riktigt. En stor del av berättelsen handlar om hur den föryngrade Faust förälskar sig i den ljuva Margareta och hans ansträngningar att med Mefistofeles hjälp förföra henne. Det är här som Margareta i operaversionen sjunger den klassiska Juvelarian, som odödliggjorts av Näktergalen från Milano. Då Faust är en klassiker ska jag inte dra mig för att nämna huvudpunkterna i handlingen, som är att Faust uppnår sitt mål för att därefter svika den förälskade Margareta och dra ut i världen med Mefistofeles. Margareta förskjuts och fördöms av sin från kriget återkomne broder då hon genom sin skamlöshet svikit familjens heder. Därefter föder hon ett barn som hon dödar i sinnesförvirring, vilket inte gör henne friskare. Faust återkommer mest av en händelse innan Margareta ska sona sitt brott och vill att hon ska fly med honom. Först vill hon, men vägrar om han inte frånsäger sig Mefistofeles sällskap, som hon alltid förstått vara en ond figur. Tillfället går förlorat och Margareta är dömd att få sitt straff, men är också räddad, dvs. frälst, eftersom hon avstått från att rädda sin kropp från straff med hjälp av den onde.
En uppenbar reflektion är hur just "medeltida" synen på sex utanför äktenskapet har varit även i ganska sen tid (som de fortfarande är på många håll). Man slås hur märklig det ä med en religion som säger sig vara en kärlekens religion men som samtidigt kan anse barn som "oäkta" som det är en skam att föda. Alltid något som förändrats till det bättre – om än inte överallt.
En annan reflektion, som skulle vara intressant att gräva vidare i, är om Michail Bulgakov kunde ha skrivit sitt mästerverk "Mästaren och Margarita" om inte Faust hade funnits. Även om skillnaderna är stora mellan Goethes Faust och Bulgakovs Mästaren och Margarita så finns beröringspunkter, och då inte bara kvinnans namn. Även om Bulgakovs Djävul som huserar i Moskva framstår som en mer sympatisk gestalt än Mefistofeles i Faust (de som drabbas av djävulens framfart i Moskva är alla fifflare och skumraskfigurer på ett eller annat sätt och i slutändan går djävulen Guds ärende när det gäller Mästarens och Margaritas öde – m.a.o. "den kraft vars lott är att alltid vilja ont och alltid verka gott") så är det svårt att uppfatta Mefistofeles som så i grunden ond som han annars framställs. Prologen i himlen där Gud och Mefistofeles språkas vid känns förhållandevis gemytlig.
Under våren kommer förhoppningsvis en anmälan av Faust, del 2, som utkom först 25 år efter del 1.
Betyg: 4 bockfötter
Del 1 börjar med att Gud och Djävulen (Mefistofeles) slår vad om Fausts själ, Guds gode tjänare som dock redan börjat ägna sig åt allsköns magi och försök att framkalla andar och därefter får vi se hur Mefistofeles nalkas Faust och lockar honom på villovägar. Där finns den klassiska dryckesscenen och uppgörelsen i miniatyr i Auerbachs ölkällare i Leipzig, som för övrigt ska finnas på riktigt. En stor del av berättelsen handlar om hur den föryngrade Faust förälskar sig i den ljuva Margareta och hans ansträngningar att med Mefistofeles hjälp förföra henne. Det är här som Margareta i operaversionen sjunger den klassiska Juvelarian, som odödliggjorts av Näktergalen från Milano. Då Faust är en klassiker ska jag inte dra mig för att nämna huvudpunkterna i handlingen, som är att Faust uppnår sitt mål för att därefter svika den förälskade Margareta och dra ut i världen med Mefistofeles. Margareta förskjuts och fördöms av sin från kriget återkomne broder då hon genom sin skamlöshet svikit familjens heder. Därefter föder hon ett barn som hon dödar i sinnesförvirring, vilket inte gör henne friskare. Faust återkommer mest av en händelse innan Margareta ska sona sitt brott och vill att hon ska fly med honom. Först vill hon, men vägrar om han inte frånsäger sig Mefistofeles sällskap, som hon alltid förstått vara en ond figur. Tillfället går förlorat och Margareta är dömd att få sitt straff, men är också räddad, dvs. frälst, eftersom hon avstått från att rädda sin kropp från straff med hjälp av den onde.
En uppenbar reflektion är hur just "medeltida" synen på sex utanför äktenskapet har varit även i ganska sen tid (som de fortfarande är på många håll). Man slås hur märklig det ä med en religion som säger sig vara en kärlekens religion men som samtidigt kan anse barn som "oäkta" som det är en skam att föda. Alltid något som förändrats till det bättre – om än inte överallt.
En annan reflektion, som skulle vara intressant att gräva vidare i, är om Michail Bulgakov kunde ha skrivit sitt mästerverk "Mästaren och Margarita" om inte Faust hade funnits. Även om skillnaderna är stora mellan Goethes Faust och Bulgakovs Mästaren och Margarita så finns beröringspunkter, och då inte bara kvinnans namn. Även om Bulgakovs Djävul som huserar i Moskva framstår som en mer sympatisk gestalt än Mefistofeles i Faust (de som drabbas av djävulens framfart i Moskva är alla fifflare och skumraskfigurer på ett eller annat sätt och i slutändan går djävulen Guds ärende när det gäller Mästarens och Margaritas öde – m.a.o. "den kraft vars lott är att alltid vilja ont och alltid verka gott") så är det svårt att uppfatta Mefistofeles som så i grunden ond som han annars framställs. Prologen i himlen där Gud och Mefistofeles språkas vid känns förhållandevis gemytlig.
Under våren kommer förhoppningsvis en anmälan av Faust, del 2, som utkom först 25 år efter del 1.
Betyg: 4 bockfötter
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)