Malory. The Knight Who Became King Arthur's Chronicler

Christina Hardyment
(2005)

Sir Thomas Malory var den som i verket Le Morte D'Arthur definitivt etablerade bilden av Kung Arthur som en medeltidskung och hans riddare av det runda bordet som medeltidsriddare med klassisk riddarrustning och full mundering och med Merlin som den arketypiske trollkarlen. I väldigt hög grad byggde han på tidigare verk, inte minst franska källor, men även om han lånade friskt så skapade han något eget. Disney tecknade film Svärdet i Stenen är t.ex. baserad på T H Whites klassiker, som i sin tur är en omdiktning av Malory verk.

En del har varit känt om Malorys liv, bl.a. de olika fängelsevistelserna, men mycket har varit höljt i dunkel. Under långa perioder tiger källorna så någon absolut säker och fullständig biografi över Kung Arthurs levnadstecknare kommer naturligtvis aldrig att vara möjlig. Mot denna bakgrund har Christina Hardyment genomfört en rent herkulisk uppgift och inte gjort det sämre än Herkules genomförde sina storverk. Hon har läst historia vid Cambridge och två gånger innehaft "the Alistair Horne Historians' Fellowship" vid St. Anthonys College i det rivaliserande Oxford, något som helt uppenbart givit grundläggande förutsättningar för genomförandet av uppgiften att beskriva såväl mannen som hans tid.

Hardyman lägger pussel som en god detektiv; där källorna tiger resonerar hon om hur hans liv som tillhörig en adlig familj bör ha tett sig, vad borde han ha gjort, vilka bör och kan ha ha lärt känna och umgås med, vad hände i England och Europa under hans levnad? Genomgången är gedigen och läsaren belönas också med solid kunskap om 1400-talets värld, lagar, regler och tankesätt - där mycket var annorlunda, för att uttrycka det milt. Troligt är att Malory deltog i 100-års kriget mellan England och Frankrike och även åsåg hurusom Jungfrun av Orléans besteg kättarbålet. Ävensom var han inblandad i rivaliteten med ätterna Lancaster och York, som gått till historien som rosornas krig.Intrigerna mellan olika falanger men också mellan enskilda var legio och lojaliteterna kunde skifta snabbt - liksom också krigslyckan. Och domstolarna användes i maktkampen, i mycket enligt principen att makt ger rätt, vilket även Malory fick känna av. Något som är ett genomgående drag i boken är hur Hardyman lyfter fram Malorys egen text, avsnitt ur Le Morte D'Arthur och gör sannolikt att här fanns inte bara Malorys egen idealistiska syn på riddarvärdigheten och hans lojalitet till den Lancasterkung, Henrik VI, som dubbade honom till riddare ("the king who made me knight"), men också en form av kommentarer till samtida händelser. Hardyman är grundlig och pedagogisk och man behöver aldrig tvivla på vad som är säkra fakta och vad som är mer eller mindre säkra eller sannolika bedömningar. Den som läst detta väldiga verk, som man lämnar med saknad, har inte bara blivit bildad på mer sätt än ett utan känner en djup lust att läsa (om) Malorys Le Morte D'Arthur (jag har redan grävt fram mina exemplar ur hyllorna). Inte dåligt av hans hävdatecknare! En litet minus dock för att författaren i slutet av boken lite slentrianmässigt återger den konventioenlla bilden av Richard III som den ondskefulle tyrannen som lät mörda sina brorsöner för att komma åt tronen (se t.ex. Josephine Tey: The Daughter of Time/En gammal skandal, tidigare recenserad på denna blogg). Trots detta kan dock inte betyget bli annat än:

5 riddarsporrar (av fem)

Stefan