Fierce

av Kelly Osbourne.

Camillas sommarläsning

Det är inte lätt att leva med en missbrukare i familjen, även om man har en mamma som gör sitt bästa för att skydda sina barn från det värsta. Ozzy Osbourne har missbrukat både droger och alkohol under största delen av sitt liv, något som har påverkat hans barn Aimee, Kelly och Jack oerhört mycket. Men att leva med en missbrukare med allt vad det innebär, innebär inte nödvändigtvis att man är immun mot att själv trilla dit. Både Jack och Kelly har genomgått rehabilitering för drogmissbruk. För Kellys del handlade det om ett pillerberoende, närmare bestämt Vicodin. Förutom drogmissbruk har även Kelly lidit av ätstörningen Hetsätning (Binge-eating), ett beteende som även hennes mor Sharon haft med Jojo-bantning som resultat.
I den här boken skriver hon om livet som kändisdotter, missbrukare och tonåring.

Den här boken är oerhört bra och bör läsas av varenda tonåring och det skadar inte om alla andra läser den också. Något som verkligen gjorde intryck vad att Kellys egna problem med droger började när hon var tretton år och hela familjen flyttade från barndomshemmet i London till den glammiga Beverly Hills i USA. Enligt Kelly så var det mycket alla krav som ställdes på henne som person och hennes utseende som gav henne en känsla av ångest och obekvämlighet och som i sin tur gav henne viljan att döva sina känslor, något som hon lyckades med när hon började ta Vicodin. Hon hade emellertid inte räknat med att bli så pass beroende.
Något annat som hon tar upp är att man inte behöver ta droger eller alkohol för att vara missbrukare. Man kan vara beroende av andra saker också. Beroende är beroende oavsett om det handlar om droger, alkohol, mat, skor, kläder eller ja, vadsomhelst...

Boken är en riktig eye-opener och har fått mig att se annorlunda på missbrukare. Även om jag fortfarande anser att det är ett val att börja röka, dricka, ta droger och att det även är ett val att sluta så förstår jag nu mer av svårigheterna som allt detta kan innebära. Jag förstår också lite mer om sjukdomen i sig och hur ärftligt det kan vara. Hur mycket som beror på den miljö man lever i och hur mycket som beror på gener är fortfarande svårt att säga.
Ingenstans i boken bortförklarar Kelly sitt eller andra missbrukares beteenden, hon lägger helt skulden på sig själv (inte sina föräldrar som annars vore nära till hands) och är så ärlig som hon bara kan vara. Efter att ha läst den här boken har jag fått en oerhörd respekt för henne.

Jag skulle kunna skriva så mycket mer, men istället så uppmanar jag alla att Läs den!

Den här boken får en 5:a.

/Camilla